Sy är ju inte bara lust och leende! många gånger hamnar jag/man/nån i en karusell där det snarare går ut på att planera o påbörja miljonprojekt (?), än att verkligen sy o göra klart. Precis som när jag var liten o leken handlade om att planera o tänka hur måaporna med konstigt monchwisschz-namn skulle stå jämns med de första stån vårgräs vid husgrunden—än om aktiv lek. Men planering kan ju vara kreativt o glatt det med; inte bara nuet räknas. Vissa gånger går ju livet mer ut på rutiner, som måste klaras av för att annat ska fungera. Trist ibland, men ändå oftast sant.

Iallafall är det lite jobbigt när jag tänker efter och kommer på att den kommande timmen innehållit muffinsbak, stolpficka på neccesär, avklippning av klänning, nålning av annan klänning o samtidigt ett telefonvänssamtal. Och det enda som jag gjort klart är muffinsarna. Kalasmuffins: mums, men sött. Bra recept förresten:
Vanlig muffinssmet+ klickar av supersötblandningen: socker (1dl) havregryn (1,5 dl) rågkross (1/2dl) 2 dl cocosflingor o 100 g smält smör. 225 grader-mer minuter än 15 som står i receptet..muffins är alltid bäst med massa känn.

Nu ska jag klippa till mig klänning.

/nea